OMG BLOGGEN! Nu är det bara 6 veckor kvar till avresa tillbaka till svedala! Nedräkningen har ju alltid funnits i bakhuvudet men först nu har det blivit påtagligt, oundvikligt och kittlande. Jag har verkligen delade uppfattningar om hur mina känslor är inför att återvända hem. Det känns som om jag lämnar ett hem för att åka till ett annat. Jag saknar min familj, vänner och maten så som falukorv och snabbmakaroner (utan ost ?) galet mycket. Det ska bli så skönt att kunna krama om alla de som jag tänkt på när jag haft hemlängtan. Just nu känns det overkligt att prata svenska med någon face to face utan en skärm emellan. Jag tänker på dem varje dag och känner mig verkligen halv utan dem. MEN, att lämna alla dessa fina personer som just nu betyder allt i min vardag känns ”blödande”.

Att vara utbytesstudent är för det mesta fascinerande och supercoolt. Du får en intressant identitet som “foreign”(utländsk). Många ställer frågor, du behöver inte ta allting så seriöst och känslan av att här sitter jag ensam på andra sidan jorden är en fantastisk känsla som jag kommer sakna otroligt mycket. Du känner dig mäktig och oövervinnerlig på något sätt, du har ju bevisat att du klarar allt. Jag tror faktiskt avresan från USA kommer vara jobbigare än avresan från Svealand. För jag vet att inget av det jag lämnar kommer vara detsamma nästa gång jag ser det. Självklart kommer jag göra en ”come back” och hälsa på alla i denna lilla håla in the middle of nowhere men det kommer inte vara samma sak. Jag kommer aldrig att vara en utbytesstudent i High School igen och jag kommer aldrig att få träffa mina AF (American friends) varje dag. Det är det som svider. Men det är också ett tecken på en lyckad vistelse.

Jag har inte ens kommit hem men kan redan nu se och känna hur mycket jag har växt under min vistelse. Jag ser på bilder för åtta månader sedan och tänker ”oj vad jag var liten, ung och oerfaren. Det låter kanske jättekonstigt och efterkonstruerat men den mentala utvecklingen man gör som utbytesstudent är enorm och obeskrivlig. Det är inte bara mitt språk som vidgats, utan jag har fått så galet mycket större världsbild, sett saker från nya perspektiv vilket lätt till att jag ändrat uppfattning och jag har sett sidor hos mig själv jag inte visste om. Jag har fått kunskap som andra inte ens vet att det går miste om.

Vänner över hela värden 

En av det största och mest imponerande fördelarna jag har fått av att vara utbytesstudent är att jag har fått vänner över hela värden. Den meningen känns så galet cool att säga. Jag har träffat så många nationaliteter så att jag inte ens kan räkna dem på två händer. Jag har vänner hela vägen ifrån Australien till Brasilien. Förra helga så färgade en norsk, en spansk, två thailändare och en American håret på en svensk. Jag tror att det var första gången någonsin det hänt på vår jord.

Jag har redan nu bestämt att jag ska åka och hälsa på min thailändska kompis nästa april då det är någon slags ”vattenfestival” där!

Det är det som är så fantastisk som utbytesstudent du får inte bara ta del av den amerikanska kulturen utan av många många fler.

Jag har fått många nya intressen här som jag aldrig haft eller provat innan och vissa kommer jag garanterat att fortsätta med när jag kommer hem. En av dessa saker är baseball. Jag har träning varje dag efter skolan och har matcher ibland och jag älskar varje sekund av det. Jag har bara spelat sporten i sammanlagt 3 veckor men oj vad det är roligt. Det var riktigt svårt i början och såklart är jag inte bäst utan långt ifrån men det gör mig verkligen ingenting för jag är här för att testa nya saker.

Som jag sa början, jag kommer förmodligen aldrig vara en utbytesstudent i High School igen och kommer inte träffa mina amerikanska bästisar varje dag. Men istället för att gråta för att det är över ska jag le för att jag har fått uppleva det.