Med facit i hand
Den 17:e augusti 2022, åkte jag till andra sidan jorden för att flytta in i en främmande familj och leva efter deras regler, anpassa mig till en helt ny kultur och tala ett språk jag knappt talat på ett annat ställe än bakom skolbänken. Det var en utmaning som självklart i stunden när man var där kom med dippar och jobbiga stunder, men nu i efterhand känns som det bästa jag någonsin gjort.
Innan jag åkte kändes det som om jag skulle vara borta från Sverige i en evighet. Men, nu sitter jag här, i mitt svenska rum med tre fullpackade resväskor fyllda med mitt liv från USA. Jag har precis ätit falukorv med snabbmakaroner (utan ost) och ska snart äta min första Marabo chokladkaka på länge. Jag vet inte hur jag skulle kunna formulera mig för att förklara hur fantastiskt, adrenalinkickande och ”fjärils väckande” mitt utbytesår har varit.
Min kontakt med familjen
Att säga hejdå till min svenska familj på Arlanda innan mitt utbytesår var jobbigt, men då var pirrigheten och förväntan större än separationsångesten. Men när det var dags att säga hej då till min amerikanska familj så fanns inte samma glada känsla. Självklart var jag jättespänd på att träffa alla dom som jag saknat under året, men det var en blödig dag. Livet jag startat i USA kändes som om det bara tvärt tagit slut, likt en ände på ett snöre. Det kändes som att vi igår satt och åt middag och pratade om en ny serie på Netflix, för att jag sen idag idag skulle säga hejdå för en riktigt lång tid. Man blir riktigt nära sin värdfamilj under sitt år vilket är riktigt svårt för en utanstående att förstå, de har varit som min riktiga familj de senaste 300 dagarna. Jag säger nu att jag har två familjer varav en är på andra sidan jorden.
För att göra det mindre jobbigt sa vi “It´s not a bye, it´s a see you later”. Men att vakna upp nu utan humorn, skratten och kärleken jag delade med min värdfamilj är jobbigt. Jag kommer sakna hur jag gick upp varje helgmorgon och gjorde havregrynsgröt till mig och min värdpappa och hur han kallade måltiden ”socialistic oatmeal”, hur jag och min värdbror från ingenstans kunde börja titta på varandra och gapskratta vid matbordet för att någon av föräldrarna sa något som skulle kunna tolkas som olämpligt. Jag kommer till och med sakna hur min lillebror som bara var något år gammal kunde börja storgrina utan anledning mitt i natten. Ja, det finns galet mycket jag kommer sakna!
Att rekommendera
Nu har jag ju klarat av ett år i staterna vilket i sin helhet som sagt har varit helt fantastiskt. Men att vara ifrån allt och alla man älskar kommer såklart med en del hemlängtan och känslan att man är ensam ibland. För mig var det riktigt jobbigt under en viss period, och under den tiden var det en del av mig som ville hem. Nu när jag ser tillbaka på det är jag hur glad som helst att hjärnspökena inte vann den fighten. Att klara av hela året kom med så mycket mer, jag skulle säga att det var först efter 75 % av min tid där som jag kände mig som en ”riktig” amerikan. Med det sagt menar jag att det var då jag var inne i kulturen, normerna, jag hade hittat mitt gäng, vilket matbord jag satt vid varje lunch och hur jag skulle tackla problemen som kunde uppstå. Om jag hade avslutat mitt år där när jag hade som mest hemlängtan i januari tror jag att minnet jag hade haft från USA hade varit ensamheten och hur jobbigt det var. Men nu när jag lämnade så gjorde jag det när det var som roligast, jag var som gladast och hade nog den bästa tiden under året. Så därför minns jag nu mest den lyckligaste perioden. Indianerna brukar säga ” man ska lämna festen när den är som roligast”, och ja det stämmer!
Jag tog mig igenom svackan genom att göra en kalender på ett vanligt A-4 som jag satte upp på väggen. Kalendern var uppbyggd efter veckor, och varje gång jag visste att jag hade en kommande aktivitet så skrev jag upp den. Då hade jag ungefär 25 veckor kvar, men istället för att sväva iväg med tanken så såg jag fram emot en av alla dessa aktiviteter som ju var om bara några veckor – det satte jag som ett mål att klara av. Aktiviteterna kunde vara saker som att en film kom ut på bio eller att det var dags att klippa mig. På så sätt svävade jag inte iväg med tanken utan fick istället olika målstolpar.
En annan sak jag gjorde redan innan avresan var att skriva ett brev till mig själv med stöttande och motiverande meningar. Jag skrev till exempel varför jag ville åka, hur mycket jag såg fram emot att åka, hur modig och cool jag är, och vad jag själv borde göra när hemlängtan kommer. Brevet hade jag i ett kuvert och tog med mig på min resa, det låg i mitt nattduksbord till jag behövde det. Då, när hemlängtan var som störst, läste jag brevet och fick en riktig egoboost. Det gjorde att motivationen till att göra det bästa av året slog i taket.
Bäst med året
Bäst med hela året är nog alla de människor från världen över som jag har fått träffa. Under mitt år fick jag vänner och familj över hela världen som jag vet att jag aldrig kommer tappa kontakten med. Jag kan nu säga att jag har en familj på andra sidan Atlanten och att jag har en syster i Spanien. Hur många kan egentligen säga den meningen?! Jag kan också säga att jag hade en flört med en norsk tjej som jag gick på bal med, men som nu är en jättenära vän. Och just nu har jag en bästa vän i Thailand som jag dagligen haft kontakt med sedan vi lämnade staterna. Jag håller i skrivande stund på att planera en jorden runt resa för att hälsa på alla dessa vänner.
Då var det slut
Det är jättesorgligt att allt är över, men jag är samtidigt galet tacksam att jag har detta i bagaget och att jag av alla människor fick uppleva detta magiska privilegium.
Jag är hur glad som helst att jag för något år sedan sökte på internet om ”coola saker att göra under sin ungdom”. Jag är också hur glad som helst att jag då fastnade för punkten ”studera utomlands” och att jag då, efter att ha läst om punkten, skickade in en intresseanmälan till Explorius. Jag är även hur glad som helst att jag hade modet att säga ”Ja” när beslutet skulle fattas även fast jag var osäker och rädd. Sist, men absolut inte minst, är jag också hur glad som helst att jag tog mig iväg på mitt utbytesår trots att jag visste att jag hade många här hemma som jag skulle sakna.
Men mest av allt är jag glad över att jag fick uppleva hela året och att jag inte avbröt!
Jag önskar er alla blivande studenter ett lika underbart och kul år som jag själv hade! Gör det bästa av det! Lycka till!
