Resor under utbytesåret
Jag är en av de få utbytesstudenterna som stannat hos min värdfamilj under Covid-19-pandemin. Här i Moncton i Kanada, precis som de flesta andra platser, är skolorna stängda och vi får uppgifter digitalt. Med sex värdsyskon som bor hemma är det dock nästan som att ha en skolklass i huset.
Tack och lov hann jag resa en hel del innan detta hände. På bara sex veckor gjorde jag fyra resor: Hawaii med Explorius, Quebec med familjen och två tävlingsresor med mitt team i synkroniserad konståkning.
Vi besökte ett polynesiskt kulturcentrum på Hawaii.
Jag är så glad att jag tog med mig mina skridskor från Sverige, även om de tog stor plats i resväskan och vägde några kilon.
Mitt team tog hem guldet i Provincials!
Ville de Québec känns nästan som en europeisk stad. Där finns dessutom Nordamerikas äldsta gata.
Kyrkan i Deschambault-Grondines hade kunnat vara med i en skräckfilm!
När det var som allra kallast i Nouveau-Brunswick så var det riktigt skönt att resa till Hawaii. Varma vindar och havslukt kom som en behaglig chock. Jag använde resan snarare som en chans att slappna av än att äventyra. Självklart följde jag med på utflykter, men varje chans jag fick för att sola och bada tog jag.
Med gruppen åkte vi till bland annat Pearl Harbor och Waikiki beach. Jag rekommenderar verkligen alla som kan att resa till Hawaii med Explorius, särskillt om en bor i ett kallt klimat under sitt utbytesår. Även om det bara är en vecka så hinner en njuta av värmen och få perspektiv på allt när en pratar med alla andra utbytesstudenter från olika länder.
Väl hemma i Moncton hade hårdträningen kommit igång inför mitt synkroteams första tävlingar för säsongen. Vi tränade och provade klänningar, allt blev plötsligt väldigt bråttom. Jag har tävlat i synkro i Sverige sen jag var sju år och har haft turen att hitta ett team i Riverview, en grannstad till Moncton, Där är språket engelska och inte franska, vilket inte skadar att bli bättre på också.
Den första tävlingen var i Fredericton, som är huvudstad i Nouveau-Brunswick. Egentligen var det meningen att jag skulle följa med några lagkompisar på sightseeing i parlamentet men när jag kom in i mitt hotellrum och plötsligt insåg att det var första gången jag verkligen hade privatliv sen jag kom till Kanada så valde jag att stanna på hotellet.
Eget badrum, jag som annars får dela med åtta personer! Jäääättestor säng! Fungerande wifi! Och dessutom, dagen därpå, en guldmedalj i provinsmästerskapet i synkroniserad konståkning. Vet dock inte om rummet eller medaljen gjorde mig gladast ?
Två veckor senare var det dags för nästa tävling i grannprovinsen Prince Edward Island. Även där njöt jag av eget hotellrum och framförallt ett badkar! Alltså tänk att en kan bli så lycklig över ett badkar!
Det var också en intressant resa dit eftersom vi körde över världens längsta bro över fruset vatten. Jag påpekade att Öresund också kan frysa emellanåt och att bron där faktiskt är 2 km längre, men jag vet inte om någon var imponerad lolz.
Den sista resan jag gjorde var med hela familjen, till Quebec där min värdpappas föräldrar bor i en liten by som heter Deschambault och som får en att känna sig som i en skräckfilm. Den som har läst The Lottery av Shirley Jackson förstår vad jag menar.
Stenhus i en by mitt ute i ingenstans, en slingrande flod, skog och så ett litet centrum med ett café, en restaurang, ett bageri och en chokladbutik – alltså var en yxmördare det enda som saknades ?
Vi barn var utspridda hos olika släktingar och jag delade rum med tre av mina systrar. På dagarna åkte vi kälke eller besökte det enda caféet och på kvällarna spelade vi spel. Jag utklassade de andra på Maffia/Varulv, som också lärde mig lite nya franska ord. Det var förresten intressant att prata franska med quebekianer som har en helt annan dialekt än dem i Nouveau-Brunswick.
En bra sak med resan var också att jag och min värdmamma spenderade tre dagar för oss själva i Quebecs huvudstad Ville de Québec. Vi bodde på vandrarhem och besökte museer och butiker. Där fick jag också se parlamentet. Allt var så vintrigt och mysigt, särskilt en kväll när vi åkte skridskor utomhus på en isbana mitt på ett torg i gamla stan, bland alla 1700-talshus.
Resan till Quebec fick mig att känna mig närmare min värdfamilj. Jag har ju bråkat en del med min ena värdbror men det känns som att vi har bondat bättre nu. Det skadar inte, nu när vi tillbringar så mycket tid tillsammans.
//Kajsa
Kajsalisa
Salut! Jag heter Kajsalisa och jag spenderar mitt utbytesår i Kanadas enda officiella tvåspråkiga provins: New/Nouveau Brunswick. Jag bor hos en stor, fransktalande familj med sju barn i staden Moncton. Min skola är en stereotypisk High School förutom att alla pratar franska på lektionerna och en blandning av engelska och franska på rasterna, vilket är perfekt för mig som ville blanda den amerikanska High School-känslan med franskalärande. Jag ser fram emot min första franska teaterkurs!
