Min sista dag i skolan har kommit och gått. Jag har sagt hejdå till de flesta av mina kompisar i Storbritannien. Väskan är snart färdigpackad och datumet som har lurat i bakhuvudet i över nio månader är både obekvämt och härligt nära.

Att komma tillbaka till gymnasiet, träffa alla kompisar igen och dra igång med de hobbys jag hade förut ser jag fram emot men samtidigt så är det ett hem som måste lämnas bakom och en tid som inte kan återupplevas som tar slut.

Språklig utveckling presenteras ofta som centralt när utbytesår diskuteras och även om jag och de andra utbytesstudenterna som jag lärt känna alla har blivit väsentligt bättre på engelska så är det egentligen en relativt perifer del av utvecklingen.

De centrala bitarna ligger i mer personlig utveckling. Vi formar preferenser, får perspektiv och ifrågasätter våra styrkor och svagheter, mål och värderingar. Huvudsaken är dock att det är ett år som blir vad vi gör det till