OMG!!! Då har jag nått min sista målstolpe innan själva hemresan, jag ”graduated” igår vilket verkligen är så typiskt amerikansk. Jag bar en “cap and gown”, fick kasta den fyrkantiga hatten och fick ett stadigt handtag av rektorn samtidigt som han gav över mitt Diploma. På min skola fick vi utbytesstudenter tyvärr inte en ”cap and gown” av skolan som alla andra sistaårselever. Men för att göra det bästa av situationen eftersom det här är något jag sett fram emot, så beställde jag min egen. Men för att den skulle vara godkänd enligt dresscoden var den tvungen att vara en annan färg än sistaårselevernas. För att vara lite extra galen och få en Sverige-tatch på det hela beställde jag en gul! Alla tyckte det var jättekul med min unika färg, och jag fick vara med i tradition till 100%.

Jag rekommenderar alla er blivande utbytesstudenter att om ni har något ni verkligen sett fram emot, men som inte blir som ni tänkt, ta makten i egna händer och försök göra det bästa av situationen. Som till exempel om du inte kan gå med i basketlaget, sök till en klubb utanför skolan istället! Du kommer ångra dig annars!

Baseball

Jag kommer ha många lyckliga och fantastiska minnen härifrån och de flesta är sportrelaterade. Ett av dessa minnen kommer att vara när jag gjorde mitt första poäng i baseball förra veckan. Jag gick upp till slag teen, höjde racket, och stirrade pitchern i ögonen (den som kastar bollen). Han kastade, jag missade. Samma sak igen, jag missade. Det var min sista chans nu att träffa bollen. Han kastade den och jag svingade baseballträt. Det var en riktigt skön känsla när vibrationerna från bollen nådde ner till händerna. Bollen flög iväg och alla minna vänner på sidan började skrika ” Run Aron! Run!!!” Jag blev lite ställd av vad som hände men någon sekund efter återvände jag till verkligheten och tog av mot ”First base”. Men något hände ute på spelplanen så jag klarade mig hela vägen till “The second base”. Nästa kille gick upp till teen och fick till en bra träff. Jag sprang hela vägen till sista basen. Jag stampade på plattan och hade gjort mitt första poäng i baseball! Hela publiken som vet att jag är ”utbytesstudenten Aron” och aldrig spelat sporten förut sjöng för mig. Efter matchen gav en av mina lagkamrater mig bollen som jag gjorde mitt första och enda poäng med och nu står den som på en piedestal på min byrå i mitt rum.

Prom

Prom var verkligen superkul och något som jag vill minnas för evigt. För själva upplevelsens skull så frågade jag min norska vän Elise som också är utbytesstudent på samma skola som jag om hon ville vara min date på Prom. Man ska ju ha en riktig date.

Jag gjorde en skylt som sa ”I might not be from the Norwegian Sea but do you want to swim to prom with Me?” Planen var att fråga henne efter mitt friidrottslopp, som var 2 miles och det enda jag kunde tänka på under de 3200 meterna var hur det skulle gå till. Jag kom in i mål, tog min skylt och letade efter henne i folkmassan men fann henne inte. Hon hade åkt hem… Så jag och en av mina bästa vänner hoppade in i hans bil och begav oss till hennes hus. Jag gick upp och knackade på dörren. Hon öppnade, såg på skylten i några sekunder och därefter sa hon JA! Jag hade högre puls där än under själva löparloppet.

Elise hade en gul klänning på balen så jag matchade henne med en guldslipps och näsduk. Vi köpte matchande blommor (bateljetter) till varandra och gick ut och åt på en fin restaurang tillsammans innan.

Balen var exakt och lite över min förväntan. Min skola är en typisk ”country school” så de hade hyrt en lada som de dekorerat. Det var hur mysigt som helst. Jag dansade till så många countrysångare att jag fick ont i fötterna. Det var verkligen fantastiskt kul att få uppleva.
Jag tror faktisk inte många av mina vänner hemma i Sverige skulle kunna säga att de har gått på bal i norra USA med en norsk tjej. Jag skulle säga att det är en ganska unik upplevelse.

Nästa gång jag skriver i denna blogg är jag hemma igen. Det känns riktigt tråkigt att allt närmar sig sitt slut. Jag älskar verkligen att vara ”The Swedish guy” och leva här i USA. Alla är verkligen jätteschyssta mot en, de tycket det är kul med någon out of town och jag tycker skolan med dess spirit är riktigt härlig. Jag älskar möjligheten att jag kan göra nästan vad som helst och därefter säga ”oh I am not from here”. Någon gång har jag kommit för sent och klarat mig undan med en ursäkt ”The time here in America are so weird”.

Jag kommer också sakna att många ställer frågor om Sverige och några är verkligen riktigt ”dumma”.
”Do you have fire in Sweden?”, ”Do you have cars or trees in Sweden?”, “Wait, is Sweden close to California?”.
Jag kan redan nu känna hur tårarna pressas fram långt inifrån och jag har ändå inte kunnat förstå det till 100% att dagen då jag ska lämna kommer att komma. Det kommer bli riktigt jobbigt om 13 dagar när jag ska hem! Men ”Jag ska inte gråta för att det är över, jag ska le för att jag gjorde det”!