Frågor till mina föräldrar
Jag har varit på utbytesår i Texas i 8 månader. Under dessa månader har jag skrivit lite grann från mitt perspektiv här i USA men tänkte att det skulle kunna vara intressant att visa hur det är för föräldrar att skicka iväg sina barn på utbytesår. Jag hörde därför av mig till mina föräldrar och frågade dom lite om hur det varit för dom.
Hur är det att ha ett barn på utbytesår?
Det är väldigt roligt att ha ett barn utomlands. Det är ett litet äventyr för oss också när vi får höra vad hon är med om. Vi gläds med henne även om vi saknar att hon inte är med oss. Hon har verkligen velat detta!
Har ni några tips till andra föräldrar?
Tips till föräldrar vars barn kommer åka iväg Inför avfärd gav vi en massa förmanande ord men det var nog helt onödigt. Den som vill åka på ett utbyte har tänkt igenom detta väldigt noga och är troligtvis fullt medveten om att det krävs en hel del anpassningar och ansträngningar i början för att komma in i den nya familjen och det nya landet. Det är så mycket positivt som ert barn får vara med om och indirekt ni också, så njut av detta!
Min familj i Sverige är värdfamilj för en student från Belgien. Det är deras första student och lever därför upplevelsen för första gången.
Hur är det att ha en utbytesstudent i Sverige?
Det är jätteroligt! Vi har pratat väldigt mycket om Sverige, vårt sätt och har nog börjat se lite annorlunda på våra egna traditioner och manér. Vi har också lärt oss mycket om Belgien som vi inte hade en aning om tidigare. Det har varit fint att få in en ny person i familjen.
Här är även från min bror:
Det har i mångt och mycket varit kul att ha en utbytesstudent hos oss. Till en början kändes det lite skumt men ju mer tiden gått desto mer naturligt har det kommit att kännas. Jag har under drygt ett halvår lärt mig en massa om Belgien och kulturen på andra delar av kontinenten. I takt med att jag försökt lära ut en massa om Sverige, har jag även lärt mig självt ett och annat. Jag har haft väldigt kul med Martin, och även mina kompisar. Han har kunnat hänga med oss när vi hittat på saker trots de språkliga förbristringarna, och har med tiden lärt sig så pass bra svenska att vi nu kan prata i normal takt. Rekommenderas starkt att testa det någon gång i livet!
Hur gör man med kontakten?
I början var saknaden efter Ellen stor men vi visste att hon hade det bra och valde att inte höra av oss så ofta, trots vår längtan. Vi har försökt att ha kontakt ungefär en gång i veckan och det har känts lagom. Hon behöver få känna att vi inte vet vad hon gör hela tiden, samtidigt som vi har regelbunden kontakt. Vi vill att hon känner att hon är i USA fullt ut och inte har en fot kvar i Sveriger det här året. Vi har också haft kontakt med Ellen familj som har skickat bilder till oss och låtit oss vara med lite på avstånd. Det har känts väldigt bra. Om det skulle ha varit något bekymmer, hade vi kunnat kontakta dem (men det har inte behövts).
Processen innan man kommer iväg kan kännas ganska lång och jag gjorde det mesta själv, även fast jag såklart fick assistans från mina föräldrar.
Hur var processen innan utbytesåret?
Det flöt på fint (förutom ovissheten med tanke på Corona). Explorius hade mycket bra information och tidigare utbytesstudenter berättade vid möten om sina erfarenheter. Det är viktigt att vara ute i god tid eftersom det är ganska mycket pappersexercis med intyg, översättning av betyg från tidigare skolor mm men Explorius höll koll på att alla papper kom iväg i tid.
Det var alla frågor. Hoppas dom gav en liten insyn i hur det är som förälder att skicka iväg ett barn på utbytesår!
Ellen
Ellen bloggar från Texas under sitt utbytesår i USA.
