Till slut kom dagen då det var dags att säga hejdå. I flera veckor hade jag haft massor av ångest, svårt att sova, och dålig aptit. Ju närmare slutet jag kom desto mer overkligt blev det att jag skulle lämna mitt liv i Texas och åka tillbaka hem till Sverige.

Avskedsfest och sista filmkvällen

Jag hade en fantastisk sista vecka som jag spenderade med mina närmaste vänner och värdfamilj. Jag och Maja, en annan svensk utbytesstudent som var på samma ställe som mig, höll en avskedsfest som blev hur lyckad som helst. Och min sista kväll spenderade jag med mina närmaste brottarkompisar där vi hade en klassisk filmkväll som vi har haft hur många gånger som helst under detta år.

Så när jag gick och la mig kvällen innan mina föräldrar skulle komma, kände jag mig ändå ganska redo för att träffa dem.

När jag lämnade Conroe, mitt andra hem, grät jag massor. När jag åkte från Texas till Las Vegas, grät jag massor. Jag gissar på att när jag lämnar USA om en vecka kommer jag också gråta. Det är jobbigt, och det får man vara beredd på som utbytesstudent.

Jag försöker tänka positivt

Jag har lärt mig så otroligt mycket, både om mig själv och om livet. Jag har blivit mer självständig, mogen och social. Jag har mött otroligt många underbara människor som jag kommer ha i mitt hjärta för alltid. Jag har haft ett fantastiskt år och det kommer jag ta med mig när jag åker hem tillsammans med alla mina erfarenheter.

Just nu känner jag mig inte redo att lämna USA. Men jag har ju inget val, och jag kommer behöva vara redo när jag väl kommer hem. Och det tror jag att jag kommer bli. För jag vet att detta är inte är ett hejdå, att jag kommer komma tillbaka, att jag kommer hålla kontakten med de jag lärt känna här. Och framför allt, att jag kommer uppskatta detta år för resten av mitt liv.