Visst hade jag hört att amerikaner skulle vara lite annorlunda än svenskar innan jag kom hit. Men jag tror inte riktigt att jag förstod innan jag genuint fick lära känna detta folk och lära mig om våra olikheter.

Nyfikenhet och genuint snälla

En av de första sakerna jag märkte var öppenheten. Det förvånade mig mycket i början hur främlingar kom fram och var nyfikna på en, och frågade massor av saker. Ännu konstigare var det för mig när folk kom fram och gav mig komplimanger, killar som tjejer, trots att jag inte alls kände dem.

För mig, och för svenskar i allmänhet, tror jag att detta är väldigt främmande. Vi svenskar tenderar att hålla oss i vårt lilla skal om vi inte känner någon särskilt bra, och det är sällan vi stoppar någon på gatan för att säga att den har en fin tröja, till exempel.

Innan jag åkte ifrån Sverige hade folk berättat för mig om denna vänlighet, och många varnade mig för att den egentligen var “fejk”. Detta är något jag absolut inte håller med om. De människor jag har lärt känna är genuint snälla, men självklart, precis som överallt i världen, finns det folk som är lite mer fejk också.

Patriotism

Amerikaner är också i allmänhet mycket patriotiska. De är fast beslutna om att USA är “the greatest country in the world”. De är också ofta inte alls insatta i världen i övrigt – många har ingen aning om vad andra länder varken ligger eller har för livsstil/levnadsstandard.

De besitter helt enkelt väldigt lite kunskap om sådant som inte rör deras egen nation, ibland inte ens mer än deras egna delstat.

Svenska tonåringar behandlas nästan som vuxna

Jag bor i Texas, och här är folk ofta ganska konservativa. Tonåringar behandlas ofta som barn här, med fler regler och utegångsförbud efter en speciell tid. Hemma i Sverige upplever jag att vi tonåringar behandlas lite mer som vuxna, och att våra föräldrar litar mer på oss än vad de gör här.

Många familjer är också väldigt noga med att gå till kyrkan varje söndag och följa bibelns ord till punkt och pricka, men sedan finns det andra som inte bryr sig ett dugg, så det är verkligen en variation.

Amerikaner tar mer än gärna bilen

Något annat jag märkt är latheten. Bilar tar dem överallt, och skulle du vilja gå eller cykla är det knappt det går för att bilvägarna inte har några parallella gång- och cykelbanor oftast. Jag tror jag totalt har sett 5 cyklister under mina 6 månader här, och de enda som går är princip folk som bor 500 meter från skolan och hemlösa.

Folk tar bilen för att åka mindre än en kilometer ibland, och parkerar gärna så nära affären som möjligt eller kör i genom drive through. Det ska ta lite tid och energi, helt enkelt.

Svenska tonåringar har mer fullt upp

Tonåringar här anser sig mer sysselsatta än hemma enligt mig; majoriteten går i skolan från 7.16 till 2.35 och har sedan en sport eller aktivitet efter skolan mellan 3-5, och åker sedan ibland och jobbar, kommer sedan hem sent och måste då sätta sig och plugga. Många tonåringar hemma i Sverige har ett liknande liv.

Antalet sovande personer i mina klasser är enormt, mycket värre än hemma, och många har problem med att hinna med både skola, jobb och fritid, vilket är förståeligt. Nämnvärt är även att skolan är väldigt mycket enklare här dock, men såklart tar det tid ändå, speciellt om du är i de mer avancerade klasserna.

Tycker i och för sig att vi svenska tonåringar har det ännu mer fullt upp, men av någon anledning är vi mer anpassade till all stress vi utsätts för än vad de är här.

De är ett härligt folk

Jag tycker fruktansvärt mycket om amerikaner som folk. De är trevliga att vara runtom, eftersom många är väldigt vänliga, artiga och skämtsamma. Det faktum att de vet så lite om annat än deras egna land gör deras nyfikenhet väldigt mysig också, för de blir så lätt fascinerade vilket är underhållande.

Så ja, man kan säga vad man vill om amerikaner – men de är ett härligt folk.